Berg nr 1: Västberget

Namn: Västberget
Höjd: 78 m
Berg nr: 1
Beläget: I Skogså (Boden)
Avstånd från baslägret: 435 m

Jag började anmarchen från baslägret(mitt hem) på eftermiddagen vid tvåtiden. Hade jag väntat för länge? Jag ville inte bli kvar på berget över natten. Jag påminde mig om att när man når toppen är man bara halvvägs.

För att förbättra mina chanser såg jag mig om efter en jak. Det bästa jag kunde hitta var en HHH (HögHöjdsHund) från Tibet med namnet Tibbe. Det fick duga. Timmen var sen.

Jak har ingen Jak. Jak har en hund

Tibbes lastkapacitet var högs begränsad. Snarast obefintlig! Jag fick bära all utrustning(en karta och en kamera). Ju högre upp vi kom på det mäktiga Västberget desto mer ansträngd blev Tibbes flåsande andhämtning. Det stod allt mer klart att Tibbe var en belastning för expeditionen.

Men det märkliga var att Tibbe även var expeditionens största tillgång. Hundens usla kondition fick min fysik att framstå som närmast übermänsklig. Eftersom jag är född och uppväxt på Västbergets sydostsluttningar är jag närmast att betrakta som en sherpa.

Det började bli jobbigt men en blick på kartan fick mig att kvickna till.
Där! På toppen av Västberget var det markerat ett stort svart kryss. EN BEGRAVD SKATT!

Marken planade ut och vi snubblade utmattade upp på toppen. Lyckan av att ha lyckats med att bestiga Västberget grusades av det faktum att skatten var oåtkomlig. För att skydda den nergrävda skatten hade någon ondskefull organisation(Telia?) uppfört en gigantisk telemast precis där skatten var markerad på kartan.

Att bestiga berg kan vara mastigt

Men om ni någon gång passerar Västberget och ser att masten tippat omkull så vet ni att jag har återvänt till toppen och grävt upp skatten.

Ni kanske inte tycker att det är någon bedrift att klättra upp på ett berg på 78 meter. Men faktum är att Västberget är ett oförlåtande berg där många incidenter inträffat.

I min ungdom var det på Västbergets sluttningar vid Skogså skola som de äldre barnen med hjälp av trädkatapulter sköt grova järnkättingar ner mot de lägre stående eleverna.
Lärarna lämnade aldrig gaskammaren(lärarrummet) på rasterna.
En rastvakt var på den tiden en 5-6:a som vaktade tillfångatagna småglin.

Den branta delen av Västberget vid väg 356 är historiskt en mycket farlig plats. Där gick den sjukt branta cross-stigen(numera igenväxt) som var en del av det inofficiella vägnät där underåriga mopedister färdades.
Krönet på branten vid 365:an brukade tjänstgöra som krypskyttsfäste för ungar beväpnade med luftgevär och Kinapuffar.

Det var vid den här branten som jag tränade för min tänkta framtid som stuntman genom att hoppa ut från avsatsen och greppa tag i trädkronan på trädet som växte nedanför.
När trädkronan brast och jag rasade ner på marken med ryggen före bestämde jag mig för att det nog var säkrare att bli en struntman.

Jag har nu klättrat 78 meter högt.
Högre än Ölands högsta berg Rösslösa 58 meter.
Högre än Luleå domkyrka på drygt 60 meter.
Högre än Skara domkyrka 65.5 meter.