Berg nr 7: Rävaberget

Namn: Rävaberget
Höjd: 106 m
Berg nr: 7
Ligger: I Skogså
Avstånd från baslägret: 1.62 km

<- Skriver mer om nån är intresserad ->

Jag har nu klättrat 472 meter högt.
Högre än de störtade tvillingtornen(Twin towers) 415 och 417 meter.
Högre än Örebro läns högsta berg Svinhöjden 436 meter.
Högre än Sears tower 442 meter.
Högre än Empire State Building 449 meter(med radiomast).
Högre än Petronas Towers i Kuala Lumpur 452 meter.

Berg nr 6: Vintrosberget

Namn: Vintrosberget
Höjd: 54 m
Berg nr: 6
Ligger: Vid Skogså
Avstånd från baslägret: 1.29 km

<- Skriver mer sen om jag orkar ->

Jag har nu klättrat 366 meter högt.
Högre än Älsbymasten 325 meter.
Högre än Terracoms fyra högsta master på 335 meter.
Högre än länet Västmanlands högsta berg Timmeråsarna 331 meter.

Berg nr 5: Älgknabben

Namn: Älgknabben
Höjd: 47 m
Berg nr: 5
Ligger: Vid Skogså
Avstånd från baslägret: 1.16 km

Jag har nu klättrat 312 meter högt.
Högre än Eiffeltornets ursprungliga höjd på 300 meter.
Högre än Dalslands högsta bergBaljåsen 301 meter.

Berg nr 4: Bodberget

Namn: Bodberget
Höjd: 88 m
Berg nr: 4
Beläget: Vid Skogså
Avstånd från baslägret: 1.15 km

<- skriver mer sen om jag lever och har hälsan ->

Jag har nu klättrat 265 meter högt.
Högre än Turning Torso 190.4 m.
Högre än Öresundsbron 203,5 m.
Högre än Hallands högsta berg Högalteknall 226 m.

Berg nr 3: Middagsberget / Närmastberget

Namn: Middagsberget / Närmastberget

Höjd: 48 m
Berg nr: 3
Beläget: I Skogså
Avstånd från baslägret: 1.14 km

Vid Middagsbergets fot finns en av Skogsås två mjölkbryggor. En mjölkbrygga är en ganska ovanlig syn numera. Mjölken hämtas inte längre med lastbil i stora mjölkkannor. Mjölkbryggan är dock mer vanligt förekommande än den allt mer sällsynte mjölkbonden.

Att sitta på en mjölkbrygga och dingla med benen är en underskattad sysselsättning

Som bekant ligger ett fyrtiotal döda kroppar kvar uppe i närheten av Mount Everest topp eftersom räddningsförsök bara leder till fler dödsoffer.
På vägen mot Middagsbergets topp stöter jag på lämmningar från tidigare expeditioner. Kropparna var sedan länge försvunna (björnföda?) men andra rester ligger fortfarande kvar.

Någon försökte nå toppen med minitraktor

En mindre seriös expedition försökte larva sig upp på toppen med en grävskopa!?

Resterna av en japansk expedition som försökte ta sig upp med hjälp av moped

Andra harvade sig uppför berget

Några använde terrängdäck

Efter incidenten på Tjärnberget har jag skaffat en karbinhake som sitter fast i bältet. I karbinhaken kan jag fästa hunden när jag fotograferar.

Toppenbild av Middagsberget

När jag skulle vända tillbaka från toppen upptäckter jag att jag tappat min kameraväska. Det var illa. Förhoppningsvis hittar jag den på vägen tillbaka.
Nu upptäcker jag att expeditionsmedlemmen Tibbe har en användbar färdighet.
Upp till toppen får jag nästan släpa djuret. Men så fort vi vänder hemåt blir det annat ljud i skällan. Då tar Tibbe täten och leder nerfärden. Det är som om hunden har en inbyggd GPS track-back funktion! Jycken går tillbaka i Exakt samma spår som vi kom.
Och mycket riktigt kommer vi förbi platsen där jag tappade kameraväskan.

Tibbe den levande GPS:en

En bit därifrån hittar jag ännu mer björnspillning. Denna var inte så färsk.

Mera björnspillning på Middagsberget

Jag har nu klättrat 182 meter högt.
Högre än Kaknästornet 155 m(länge Skandinaviens högsta byggnad).
Högre än Kista Science Tower 156 m.
Lika högt som Höga kusten bron 182 m.

Berg nr 2: Tjärnberget

Namn: Tjärnberget
Höjd: 56 m
Berg nr: 2
Beläget: I Skogså (Boden)
Avstånd från baslägret: 930 m

Tjärnberget

På sluttningen passerade jag två till synes ointressanta byggnader. En timmrad lada och en bi-paviljong.

Ladan ser inte märkvärdig ut men studerar man inskriptionen på en av stockarna ser man att ladan är byggd 1786. Ladan är således bara 8 år yngre än landet USA!

Bi-paviljongen plundrades av björnligan 2006. Läs mer om kuppen på Norrbyarnas anslagstavla.

När jag klättrade uppför nordvästkammen på väg upp mot toppen av Tjärnberget hittar jag en färsk bajsblaffa. Jag är ingen expert på Gissa Bajset. Men skulle jag gissa så skulle jag säga Björn.

Jag gissar björn

Vidare upp efter bergskammen hittar jag ett fällhorn. Från en älg?

50 öre (en halv krona)

Med mig har jag min kortväxte expeditionsmedlem från Tibet (en Tibetanske spaniel med namnet Tibbe). Min och min, hunden tillhör min fru. Uppe på toppen av Tjärnberget stannar jag för att vila och fotografera toppen i det snabbt avtagande ljuset.

Tjärnbergets topp i kvällsljus

Men Tibbe drar i kopplet så det är svårt att hålla kameran stilla. Så jag släpper kopplet så jag lättare kan fotografera. Den uttröttade hunden går nog inte så långt med kopplet släpande efter sig i skogen. Jag får några fina bilder och gör mig klar för nerfärd. Jag vill inte göra nybörjarmisstaget att dröja kvar för länge på toppen.

Men något är fel. Tibbe är spårlöst försvunnen! Jag försöker kalla på hunden men ingen hund dyker upp. Jag lyssnar förgäves efter jycken. Ingenting hörs. Knähunden är försvunnen.

Uh oh! Matte kommer inte att bli glad...

Jag letar runt toppen och vänder hemmåt när jag upptäcker ännu mer färsk björnspillning(?).
Jag ringer hem och meddelar att jag slarvat bort hunden.

Skiter björnen i skogen?

Det här var inte bra!
Har hunden blivit björngott?
Ska hunden komma rusande med en Björn i hasorna?
Fällhornet! Var det fällt av en älg? Eller var älgen fälld av en Björn?

Tankarna snurrar runt i bollen som ärtor i en marraccas när mobilen ringer.
Det är hustrun. Tibbe är i säkerhet. Den trötta hunden har ilat hemåt mot tryggheten i baslägret.

Jag kan pusta ut men en sak är säker. Jag står illa rustad för sådana här vådliga strapatser. Jag behöver bättre utrustning för att höja säkerheten.
Expeditionen behöver sponsorer!

Jag har nu klättrat 134 meter högt.
Högre än Uppsala domkyrka 118.7 meter.
Högre än Södermanlands högsta berg Skogsbyås 124 meter.

Jag har nu klättrat upp på alla berg inom 1 km avstånd.

Berg nr 1: Västberget

Namn: Västberget
Höjd: 78 m
Berg nr: 1
Beläget: I Skogså (Boden)
Avstånd från baslägret: 435 m

Jag började anmarchen från baslägret(mitt hem) på eftermiddagen vid tvåtiden. Hade jag väntat för länge? Jag ville inte bli kvar på berget över natten. Jag påminde mig om att när man når toppen är man bara halvvägs.

För att förbättra mina chanser såg jag mig om efter en jak. Det bästa jag kunde hitta var en HHH (HögHöjdsHund) från Tibet med namnet Tibbe. Det fick duga. Timmen var sen.

Jak har ingen Jak. Jak har en hund

Tibbes lastkapacitet var högs begränsad. Snarast obefintlig! Jag fick bära all utrustning(en karta och en kamera). Ju högre upp vi kom på det mäktiga Västberget desto mer ansträngd blev Tibbes flåsande andhämtning. Det stod allt mer klart att Tibbe var en belastning för expeditionen.

Men det märkliga var att Tibbe även var expeditionens största tillgång. Hundens usla kondition fick min fysik att framstå som närmast übermänsklig. Eftersom jag är född och uppväxt på Västbergets sydostsluttningar är jag närmast att betrakta som en sherpa.

Det började bli jobbigt men en blick på kartan fick mig att kvickna till.
Där! På toppen av Västberget var det markerat ett stort svart kryss. EN BEGRAVD SKATT!

Marken planade ut och vi snubblade utmattade upp på toppen. Lyckan av att ha lyckats med att bestiga Västberget grusades av det faktum att skatten var oåtkomlig. För att skydda den nergrävda skatten hade någon ondskefull organisation(Telia?) uppfört en gigantisk telemast precis där skatten var markerad på kartan.

Att bestiga berg kan vara mastigt

Men om ni någon gång passerar Västberget och ser att masten tippat omkull så vet ni att jag har återvänt till toppen och grävt upp skatten.

Ni kanske inte tycker att det är någon bedrift att klättra upp på ett berg på 78 meter. Men faktum är att Västberget är ett oförlåtande berg där många incidenter inträffat.

I min ungdom var det på Västbergets sluttningar vid Skogså skola som de äldre barnen med hjälp av trädkatapulter sköt grova järnkättingar ner mot de lägre stående eleverna.
Lärarna lämnade aldrig gaskammaren(lärarrummet) på rasterna.
En rastvakt var på den tiden en 5-6:a som vaktade tillfångatagna småglin.

Den branta delen av Västberget vid väg 356 är historiskt en mycket farlig plats. Där gick den sjukt branta cross-stigen(numera igenväxt) som var en del av det inofficiella vägnät där underåriga mopedister färdades.
Krönet på branten vid 365:an brukade tjänstgöra som krypskyttsfäste för ungar beväpnade med luftgevär och Kinapuffar.

Det var vid den här branten som jag tränade för min tänkta framtid som stuntman genom att hoppa ut från avsatsen och greppa tag i trädkronan på trädet som växte nedanför.
När trädkronan brast och jag rasade ner på marken med ryggen före bestämde jag mig för att det nog var säkrare att bli en struntman.

Jag har nu klättrat 78 meter högt.
Högre än Ölands högsta berg Rösslösa 58 meter.
Högre än Luleå domkyrka på drygt 60 meter.
Högre än Skara domkyrka 65.5 meter.

Expedition: Ett berg i taget

Vad är detta? Vad är det frågan om?

Det är mitt nystartade amatör-äventyr.
Mitt patetiska försök att bräcka Sir Edmund Hillary, Tenzing Norgay, Reinhold Messner, Mikael Reuterswärd, Oscar Kihlborg, Lars Cronlund, Göran Kropp, Renata Chlumska mfl.

Mitt mål är att klättra högre än Mount Everest!

Hur kan man klättra högre än Mount Everest? Det går ju inte!
"Ingenting är omöjligt" G Swan.
Jag har inte råd att åka till Himalaya så jag gräver där jag står.
En bergsklättrare tar sig till toppen ett steg i taget. Jag gör gör på samma sätt fast ett berg i taget. Ett berg i taget där meter läggs till meter. Efter varje berg summerar jag mina höjdmeter.
Jag utgår från mitt basläger i Skogså och börjar med det närmaste berget och fortsätter sedan klättra de omgivande bergen i allt vidare cirklar enligt principen:
När du nått bergets topp
fortsätt opp

-Hans Blom Amatöräventyrare

Jag har placerat min blogg i Boden på bloggkartan.se